|
|
|
   
|
Historia
Hälsingland
Namnet Hälsingland nämndes för första gången i källorna av Adam av Bremen cirka 1070. Det var under tidig medeltid indelat i skeppslag som var en del de svenska rikets sjöförsvar, ledungen.
Hälsingland var före unionstiden det gemensamma namnet för den norrländska kustbygden norr om Ödmården och omfattade sålunda hela Norrland, så långt det var bebott av svenskar. Den sydligare delen av landskapet kallades Sundhed, som i något senare tid delades i prostadömena Alir (sydvästra delen) och Sundhed (nordöstra delen), eller södra och norra prosteriet, vilka i huvudsak motsvarar det nuvarande Hälsingland. Alir och Sundhed hade var sin lagman, men i slutet av 1300-talet slogs de båda lagsagorna samman. Den gemensamme lagmannen höll lagmansting vid sockenkyrkorna och ofta även allmänna landsting för hela landskapet. Denne lagman stod dock i ett underordnat förhållande till Upplandslagmannen. Hälsingland hade en egen lag, Hälsingelagen.
I unionstidens strider tog hälsingarna en verksam del. Enligt 1634 års regeringsform kom Hälsingland att tillhöra Norrlands hövdingedöme och Västernorrlands lagsaga. År 1762 förenades Hälsingland med Gästrikland och Härjedalen till Gävleborgs län.
Linblomman
Den ljusblå linblomman är Hälsinglands landskapsblomma och det är inte så konstigt att det just blev linblomman, för det var på linet som hälsingebönderna under 17- och 1800-talet gjorde sig rika och kunde bygga de mäktiga Hälsingegårdarna.
Lin är en av de allra äldsta kulturväxterna och odling av lin har förekommit i mer än 7000 år.
Hälsingland blev tidigt känt för sina stora linodlingar och sin linberedning bland annat för den metod som hälsingarna använde. Det finns flera olika sorters lin t.ex. blomsterlin, oljelin och spånadslin. Spånadslinet, som senare spanns till garn, odlades i stora mängder i hela Sverige ända till slutet av 1800-talet. Lin är en ettårig 40-60 cm hög ört, som är grenig upptill och med lansettliknande blad och blå blommor.
Hälsingegårdarnas historia
www.halsingegardar.com
Nathan Söderblom, nobelpristagare
runeberg.org/authors/soderbna.html
Myter
Hårgalegenden
Ur Hanebo – Jul 1949
HÅRGADANSEN
En sammanställning av olika variationer
av Victor Johnson
Invid Bergvikens strand reser sig den sägenomspunna Hårgåsen. Mörk och dyster, hemsk och avskräckande är den sägen, som är knuten vid dess skrovliga berghällar. Den berättar hur i forna tider ett offerställe låg däruppe på de flata stenhällarna. Många offerdjurs, ja kanske också trälars och krigsfångars blod påstås i forna tider ha runnit över offerstenarna och stenhällarna. Och i vild och yrande fart skall blotdansen ha gått där uppe på bergets krön.
Men detta är blott saga och sägen, som levat kvar bland generationer av släkten, och om dess ursprung vet man intet.Läs mer
|
|
|
© Marie Westling
|
|